Mycket väsen för ingenting – handling, karaktärer och fakta

Mycket väsen för ingenting är en av Shakespeares mest spelade komedier. Bakom de snabba ordduellerna mellan Beatrice och Benedikt döljer sig en historia om förtroende, bedrägeri och hur rykten kan förgöra en relation. Ordet väsen dyker ofta upp i korsord, men här handlar det om originaltiteln Much Ado About Nothing – ungefär ”mycket buller om ingenting”.

Grundfakta om pjäsen

Vad handlar pjäsen om?

Handlingen utspelar sig i Messina, där guvernören Leonato tar emot prins Don Pedro av Aragonien och hans följe efter en framgångsrik militär kampanj. Bland gästerna finns de unga adelsmännen Claudio och Benedikt samt Don Pedros oäkta bror Don John, pjäsens skurk.

Den unge Claudio förälskar sig genast i Leonatos dotter Hero, och de två planerar bröllop. Men Don John, som hyser bitterhet mot sin bror, bestämmer sig för att sabotera kärlekssagan. Hans medhjälpare Borachio arrangerar en iscensatt scen vid Heros fönster med tjänarinnan Margaret, som på avstånd liknar Hero. Claudio och Don Pedro luras att tro att Hero är otrogen.

Utan att söka bevis anklagar Claudio Hero offentligt för otrohet vid altaret på deras bröllopsdag. Hero svimmar av chock, och hennes familj låtsas att hon dött av sorg och gömmer henne tills sanningen kommer fram. Den enfaldige konstapeln Dogberry lyckas avslöja Don Johns intrig. Som botgöring uppmanas Claudio att gifta sig med Heros kusin – men vid bröllopet visar det sig att bruden i själva verket är Hero själv.

Beatrice och Benedikt – kvickhetens kärlekspar

Den andra kärlekshistorien är komediens sprängämne. Benedikt är en inbiten ungkarl och Beatrice en självständig kvinna med en vass tunga som säger att hon aldrig tänker gifta sig. De två för skarpa orddueller där Beatrice ofta vinner med sin kvickhet.

För att fördriva tiden innan Hero och Claudios bröllop gillrar vännerna en kärleksfälla: de låter Benedikt och Beatrice var för sig tjuvlyssna på samtal där den andres kärlek avslöjas. Planen lyckas, och efter en hel del diskuterande erkänner de båda att de älskar varandra och vill gifta sig. Pjäsen slutar med glädje och dans.

Tematik och genre

Pjäsen klassificeras som en romantisk komedi. Den kombinerar humor med allvarliga teman:

• Kärlek – två parallella kärlekshistorier med olika temperament
• Ära – Heros rykte och familjens heder står på spel
• Bedrägeri – Don Johns intriger och de välvilliga kärleksfällorna
• Förtroende – hur lätt Claudio låter sig luras av falska bevis
• Förlåtelse – försoningen och det dubbla bröllopet i slutet

Shakespeare visar hur rykten och falsk information kan förgöra förtroende på bara några timmar. Claudio, som nyss ville gifta sig med Hero, låter sig övertalas att offentligt anklaga henne utan att ens söka bevis – en mekanism som fortfarande känns aktuell.

När tillkom pjäsen?

Exakt urpremiärdatum är okänt – ingen samtida källa bekräftar när pjäsen först framfördes. Dateringen bygger på omständigheter i källorna:

• Pjäsen nämns inte i Francis Meres uppräkning av tolv Shakespearepjäser i Palladis Tamia, som utkom 1598.
• I den första kvartoupplagan från 1600 nämns att skådespelaren William Kempe spelade Dogberry. Kempe lämnade Shakespeares trupp Lord Chamberlain’s Men tidigt 1599.
• Pjäsen måste alltså ha tillkommit mellan dessa tidpunkter, förmodligen hösten 1598.

Pjäsen registrerades i bokhandlarskrået Stationers’ Company register den 23 augusti 1600 av bokhandlarna Andrew Wise och William Aspley. Den trycktes i en kvartoupplaga 1600 och inkluderades senare i First Folio 1623, den första samlade utgåvan av Shakespeares pjäser.

Filmversioner

Den mest kända filmatiseringen är Kenneth Branaghs version från 1993, med Branagh själv som Benedikt och Emma Thompson som Beatrice. Pjäsen spelas fortfarande regelbundet på svenska teatrar.