Analsäcksinflammation hos hund – symtom, egenvård och när sprucken analsäck kräver veterinär

Analsäckarna är två små körtlar precis innanför analöppningen, på ungefär klockan 4- och 8-positionerna. De fylls normalt med ett illaluktande sekret som töms av sig självt när hunden bajsa. Blir sekretet för tjockt eller utförsgångarna trånga kan säckarna bli överfyllda och inflammerade – ofta är det bara en av de två som drabbas. Hundar med allergi och små raser får återkommande problem oftare än andra.

Symtom på analsäcksinflammation

En inflammerad analsäck gör ont och är besvärlig för hunden. Vanliga tecken är:

• Hunden åker kana med rumpan mot golvet
• Överdrivet slickande eller bitande vid svansroten och analöppningen
• Rodnad och svullnad runt analöppningen
• Illaluktande, varigt eller blodtillblandat sekret som läcker ut
• Att hunden tvekar att bajsa på grund av smärtan

Vid svårare inflammation kan säcken bli infekterad och varfylld. Svullnaden kan då växa, bre ut sig åt sidan av rumpan och till sist spricka – en så kallad fistelgång – och tömma sig på var och blod. Det kan gå fort från första symtomet till sprucken analsäck, och hunden kan bli allmänpåverkad vid kraftig infektion.

Kan man behandla själv?

Vid lindrig irritation kan du hålla området rent genom att tvätta med ljummet vatten ett par gånger per dag. Sätt på hunden en krage om den inte kan låta bli att slicka eller bita sig. Tömmer du säckarna själv ska det bara göras om de är överfyllda men inte inflammerade – och helst efter att en veterinär visat tekniken. Ser du blod eller var i sekretet, eller om hunden visar smärta, ska du avbryta och kontakta veterinär.

När krävs veterinär?

Kontakta veterinär så snart som möjligt om du ser ett eller flera av följande:

• Svullnad som växer eller breder ut sig åt sidan av rumpan
• Varigt eller blodtillblandat sekret
• Tecken på smärta, matvägran eller allmänpåverkan
• Symtom som kvarstår efter egen behandling

Veterinären ställer diagnosen utifrån de typiska symtomen och ger hunden ofta en lugnande spruta inför undersökningen – håll därför hunden fastande några timmar före besöket. Behandlingen kan bestå av tömning, spolning, smärtstillande medicin och ibland antibiotika. Hunden behöver oftast bära krage efteråt så att den inte slickar och fördröjer läkningen. Har analsäcken spruckit kan du få instruktioner att duscha området med ljummet vatten några minuter en eller flera gånger om dagen. Vid svårare fall krävs återbesök för nya spolningar tills inflammationen läkt.

Återkommande problem

Hundar med trånga utförsgångar, allergi eller återkommande inflammationer kan behöva regelbunden kontroll och tömning. I vissa fall opereras analsäckarna bort under narkos, men det är ett beslut som tas tillsammans med veterinären först när andra åtgärder inte räcker. Djur som haft diarré och lös avföring kan också behöva hjälp, eftersom en fast bajskorv behövs för att trycket ska tömma säckarna naturligt.

Förebyggande

• Se till att hunden har fast, välformad avföring – fiberrik kost och tillräcklig vätska hjälper
• Håll hunden i normalvikt och ge den regelbunden motion
• Töm inte analsäckarna i förebyggande syfte om hunden inte visar symtom – onödig manipulation kan irritera vävnaden