Vad är en nebulosa – fakta, typer och kända exempel

Vad är en nebulosa?

En nebulosa är ett gigantiskt moln av gas och stoft som driver omkring i rymden, ofta flera ljusår tvärs över. Namnet kommer från latinets nebula, som betyder moln eller dimma, och har historiskt använts om många olika diffusa himmelsobjekt. I modern astronomi är definitionen mer precis: nebulosor är gas- och stoftmoln i interstellärt rum.

Nebulosor består huvudsakligen av väte och helium, men genom spektroskopiska observationer har man också hittat tyngre grundämnen som järn, kväve och kol. Dessa utgör dock en liten andel av den totala massan. I molnen finns även små stoftkorn, bland annat av kol och silikater, som kan utgöra kärnan i bildandet av en ny stjärna. Man har även observerat mer komplexa organiska ämnen, till exempel polycykliska aromatiska kolväten, i nebulosor.

Hur bildas en nebulosa?

Nebulosor bildas när gravitationen drar samman gas och pyttesmå dammkorn i en galax. Processen kan ta miljontals år och pågår kontinuerligt i Vintergaten och andra spiralgalaxer. Tryckvågor från stjärnexplosioner eller våldsamma stjärnor kan förstärka samlandet ytterligare.

När stjärnor dör bidrar de också aktivt till att skapa nya nebulosor. Stora stjärnor exploderar som supernovor och sprider materia ut i rymden, medan mindre stjärnor – som vår egen sol – stöter ut sina yttre gaslager. Detta material blir grunden för nästa generation stjärnor och nebulosor.

Stjärnbildning i nebulosor

Inne i en nebulosa börjar stjärnor bildas när förtätningar i molnet dras samman av sin egen gravitation. De tyngsta stjärnorna bildas vanligtvis först och skapar starka stjärnvindar som hettar upp de inre delarna, medan de yttre skikten av gas och stoft fortfarande är kalla och expanderar som en bubbla. Unga, heta stjärnor exciterar den omkringliggande gasen så att den lyser, vilket gör emissionsnebulosor synliga för oss.

Omkring vissa nybildade stjärnor bildas skivor av gas och stoft, likt en frisbee. Dessa skivor kan utvecklas till planetsystem. Rymdteleskopet Hubble har i Orionnebulosan hittat över 150 unga stjärnor som omges av protoplanetära skivor – förstadiet till ett planetsystem. Studierna har gett en klarare bild av hur vår egen sol och jord kan ha kommit till.

Typer av nebulosor

Astronomer karakteriserar numera nebulosor efter deras egenskaper snarare än efter gas- eller stöthinnehåll, eftersom alla nebulosor innehåller både gas och stoft i olika mängd.

Emissionsnebulosor

Emissionsnebulosor är normalt stora formationer som i huvudsak består av joniserad vätgas. De är födelseplatsen för nya stjärnor, och unga stjärnor i nebulosan exciterar gasen så att den lyser med eget ljus. Oftast har de en rödaktig färg på grund av vätet, men andra ämnen kan ge upphov till färgsprakande objekt. Exempel är Orionnebulosan och M17.

Reflektionsnebulosor

Reflektionsnebulosor består till största delen av stoft och utstrålar inget eget ljus utan reflekterar ljuset från omkringliggande stjärnor. Ljuset sprids på ett liknande sätt som i atmosfären, så kallad Rayleigh-spridning, vilket gör att de flesta är blåaktiga. Ett välkänt exempel är nebulositeten runt Plejaderna.

Planetariska nebulosor

Planetariska nebulosor är gas som slungats ut från röda jättestjärnors ytterskikt mot slutet av deras existens. Stjärnans mycket heta exponerade kärna strålar kraftigt i ultraviolett och får gasskalet att bli självlysande under en relativt kort period, allt från tiotusentals till någon miljon år, innan det skingras helt i rymden. Namnet myntades av William Herschel eftersom många av dem påminner om planetskivor i ett teleskop – någon koppling till planeter finns inte.

Mörka nebulosor

Mörka nebulosor varken avger eller reflekterar ljus, men syns eftersom de täcker bakomliggande stjärnor. De flesta kräver teleskop för att observeras, men vissa går att se med blotta ögat. Den mest uppenbara är kolsäcken, som ligger bredvid stjärnbilden Södra korset.

Kända nebulosor

• Orionnebulosan (M42) – en ljusstark emissionsnebulosa vid Orions bälte, cirka 24 ljusår i diameter och cirka 1 344 ljusår från jorden. Den är det närmaste området i Vintergatan där massiv stjärnbildning kan observeras, med cirka 700 stjärnor i olika stadier av bildande. Den syns som en suddig ljusfläck och innehåller materia för tusentals solar.
• Ringnebulosan (M57) – en planetarisk nebulosa i stjärnbilden Lyra med distinkt ringform.
• Kattögenebulosan (NGC 6543) – en planetarisk nebulosa i Draken med komplext mönster av gaslager.
• Hantelnebulosan (M27) – en planetarisk nebulosa i Räven, en av de första som upptäcktes.
• Hästhuvudnebulosan – en mörk nebulosa som formar silhuetten av ett hästhuvud mot en ljus bakgrund.
• NGC 3132 – en planetarisk nebulosa i Seglet, känd för sitt dubbelstjärnesystem i centrum.

Fakta om nebulosor i korthet

Nebulosans livscykel

Nebulosor är inte statiska utan förändras över långa tidsperioder i en cykel som kopplar samman stjärnor och gas:

1. Gas och stoft – gravitation och tryckvågor samlar materia i en galax.
2. Stjärnbildning – förtätningar bildar nya stjärnor som exciterar gasen.
3. Stjärnors död – medelstora stjärnor blåser ut sina yttre lager, stora stjärnor exploderar.
4. Nebulosfas – gasen joniseras och lyser som planetarisk nebulosa.
5. Spridning – gasen expanderar och skingras, och materialet återanvänds.

Det material som sprids innehåller tyngre grundämnen som skapats i stjärnornas kärnor. Nästa generation stjärnor och planeter får därmed tillgång till mer komplexa byggstenar – materialet återanvänds ständigt i universum.

Synonymer och korsordshjälp

I korsord förekommer ofta ledtrådar som ”stjärnmoln”, ”gasmoln” eller ”dimma”, och ibland specifika namn som Orionnebulosan. Vanliga synonymer är gasmoln och stjärnmoln, och pluralformen är nebulosor.